När är klubbstugan är öppen?

Framöver kommer klubbstugan att vara öppen följande lördagar den:

18 februari    Ann-Mari o Morgan Billinger

3 mars Jonny Eriksson

Du har väl inte glömt att betala medlemsavgiften för säsongen 2012?
Skall vara betald senast före februari månads utgång.
Medlemsavgiften är 200 kr för enskild medlem och 300 kr för familj.
Betalas till Plusgiro 631 10 59-7

 

MC-svängar i Bollebygd, 23-25 maj 2008

”Mc-svängar i Bollebygd” arrangerades av Hammarö Islanders Motor Cycle Club tillsammans med SMC Värmland.

Vi som var med på denna resa var: Lars & Maj-Britt Karlsson, Tommy Kruse & Kristina Persson, Arne & Ingrid Björkman, Olle & Eva-Lena Åström, Kjellåke Magnusson, Bibi Lundin, Tony Eldh, Gunnar Flaen och Lars Johannesson.

Fredagen den 23 maj
Vi startade från klubbstugan vid Lunnevi, Skoghall klockan 14:00 under fredagen. Vädret var soligt med lite kyla i vinden. Lars Johannesson var färdledare första dagen. Efter en snabb transport till Kristinehamn svängde vi höger mot Revsand och körde kustvägen som har nylagd asfalt på 2/3 av sträckan ned till Nybble. Eftermiddagsfika avnjöts vid grillen i Nybble där Vägverket har byggt en liten parkanläggning med gröna ytor och många rastbord till oss vägfarare.

Efter fikat åkte vi norr 2 km och tog av höger mot Åtorp och vidare ned mot Finnerödja. En kanonväg med fin asfalt och många härliga kurvor. Efter en kort sträcka på E20 svängde vi av mot Hova och Töreboda. Här stannade vi för att kolla in båtarna i gästhamnen på Göta kanal. Arne och Ingrid anslöt sig till gänget efter att de startat lite senare från Karlstad på grund av sina arbeten.

Vi fortsatte nu mot Tidan ned till Stöpen, över väg 26 till Timmerdala. Vi åkte sedan till Lerdala och Eggby till Varnhem och slutligen Falköping. Den här sträckningen av vägen från Töreboda och förbi Hornborgasjön ned till Falköping kallas för ”fågelvägen” enligt turistkartorna. Härliga mc vägar med hög kurvfaktor, slät asfalt och fantastisk natur måste vara summeringen av första dagens körning. I Falköping bodde vi på vandrarhemmet för 150 kr per person.

Gångavstånd till centrum bakom järnvägsstationen där vi hittade en trevlig restaurang för kvällsmat och en öl. Ägaren till denna restaurang visade sig vara en skojfrisk och serviceinriktad gentleman. Vi fick långbord i eget rum,det blev många historier med gapskratt under kvällen. Åter hemma på vandrarhemmet lade vi upp taktiken för lördagens körning och gick till kojs i anständig tid före midnatt.

Lördagen den 24 maj
Väckning klockan 07:00, solsken och blå himmel blev facit efter att jag kollat in dagens touringväder. Frukostar av olika storlekar dukades upp i matsalen (alla har inte stora kylboxar med sig i topplådan). Avresa 09:00 mot närmaste bensinmack för nytt blod i tanken.

Dagens färdledare var Lars Karlsson som hade ställt in riktningen på sin GPS mot Floby och Annelund. Vid Ornunga svängde vi söderut mot Borås. Tre mycket vackra stenkyrkor på en sträcka av 5 km verkar vara kyrkligt i överkant, men byggnaderna är en prydnad efter vägen.

Vidare mot Bredared, Sandhult och 11-fika före Hedared. Några höll på att missa fikarasten då vi inte följde reglerna för kolonnåkning. Vi var minst tre hojar som åkte och letade efter borttappade kamrater. Polisman Arne kom som ett spjut och samlade ihop oss vilsna touringåkare. Övriga gänget hittade vi bakom en jordvall så att inte rastplatsen syntes från vägen. Varmt och solig väder gjorde att jackor och västar togs av för att vi inte skall bli allt för överhettade under denna rast.

Vägen vidare mellan Hedared och Töllsjö har stora likheter med berömda sträckan, till Håverud över Brudfjället. Vi gasade vidare mot Bollebygd där det blev glass- stopp vid Shell. Från Bollebygd över Hindås upp till Alingsås är det mycket rolig mc väg med kurva efter kurva och fin asfalt. Vi möter och ser många hojar som är ute denna fina dag och kör på dessa vägar. Borde kanske uppfinna en mekanisk hand som åker upp till hälsning vid alla mc möten?

Efter Alingsås åkte vi runt sjön Anten på en slingrig asfaltväg fram till Sollebrunn. Vi rastade i Sollebrunn och invaderade en grill för att få lite påfyllning i magen inför eftermiddagens körning. Färden gick sedan vidare till Nossebro och upp till Grästorp. Efter Grästorp finns en rastplats med ett Viggenplan uppsatt på ett fundament detta för att påvisa att Såtenäs flygbas ligger i närheten. Häftigt med ett så stort plan på en järnstolpe. Vi åkte vidare på kustvägen förbi Hindens rev till Lidköping. Vi åkte ner till Rörstrands fabrik i hamnen för att gå en rundvandring på Rörstrands museum. Det var tur för en del att caféet hade öppet till klockan 16:00, då kaffetörsten var stor.

Vandrarhemmet i Lidköping ligger vid gamla torget och nästan i centrum av stan. Motorcyklarna parkerade vi på innergården bland trädgårdsmöbler och buskar men med bra uppsikt från våra rum. Vi löste ett gruppkort (min 10 personer) för 400 kr vilket innebar att alla fick 50 kr rabatt på rumspriset. Övernattning med frukost kostade då 190 kr per person. Efter dusch och ett par öl så gick vi till Touratech för att kolla in deras utställning och event som var under denna helg. Här fanns det mycket offroadcyklar och grusåkare samlade för att lyssna på föredrag om Dakarrally med mc. Det som inte finns i denna butik vad det gäller GPS och olika fästen till motorcyklar är nog inte uppfunnet ännu? Våra damer hade under tiden vi var på Touratech Event, rekat restaurang inför kvällens måltid. De hade även funnit en restaurang med 42 tums TV, då melodifestivalen skulle avgöras denna kväll i Belgrad. Väl på restaurangen blev stämningen hög med livliga diskussioner, och alla var nöjda med den goda maten. Hur det gick i Belgrad?.. det fick vi läsa på löpsedlarna under söndagen!?

Söndag den 25 maj
Frukost ingick i vår övernattning på Lidköpings vandrarhem, mycket trevligt serverad av vår värdinna på hemmet. Vi startade först klockan 10:00 denna dag då vi behövde lite sovmorgon.

Lars Karlsson visade vägen upp till toppen av Kinnekulle. Vi tog nu en vandring upp till topptornet för att beskåda utsikten. Vi tror att vi såg röken från Skoghall långt bort i horisonten, men säker är att vi såg Lurö och Djurö ute i Vänerns blåa vatten.

Vi belönade oss med varsin glass efter att utfört denna prestation av att gå upp i utsiktstornet.

Åter vid hojarna så tog vi förmiddagskaffe och myste i det härliga vädret. Vid klockan 12:00 spred sig paniken sakta på parkeringen. Det bara välde in familjer med ”mamma” i framsätet, givetvis var det morsdagsmiddag i restaurangen som hägrade. Vi fick några arga blickar för att vi tog upp plats på parkeringen med våra hojar. Vi åkte sedan vidare på härliga vägar runt Kinnekulle och längst småvägar till Mariestad.

Väl ute på stora vägen blev det ”tempo 100” åter till Nybble där vi intog lunch och upplöste gruppen. Några åkte raka vägen till Karlstad och några åkte varvet över Revsand till Kristinehamn. Vi var åter i Karlstad runt klockan 15:00. Vi hade en mycket trevlig touringresa med härliga kamrater, varmt väder och roliga vägar som verkar vara gjorda för touring. Det är otroligt fina mc vägar från Finnerödja och ned till Falköping. Runt Bollebygd finns det fina småvägar i alla riktningar för att njuta av hojåka.

Så, en summering av denna resa är att alla som inte blev med denna gång. Bör hålla utskik framöver (eller bakåt) om det kanske blir någon repris!

Vi som rekade och ansvarade för denna resa var: Lars Karlsson, Lars Johannesson, Kjellåke Magnusson och Olle Åström i HIMCC.

I pennan och Hondastyret höll Olle!

Genom Dalsland till bästkusten, 25-26 augusti 2007

Femdygnsprognosen för helgen 25-26 augusti visade på bra väder, blåsigt med mycket sol. Jag ringde några åkglada kamrater i klubben samt spred ut en förfrågan på torsdagen vid Slussvakten om mc tur till helgen. Efter lite funderingar fram och tillbaka bland många så blev vi tre som drog i väg. Vi som åkte var Olle Åström, Tony Eldh och Kjell-Åke Magnusson.

Vi samlades vid OK, Hagalundsvägen kl. 09,00 på lördagen för avfärd.

Eftersom vi ville ner till Dalsland så fort som möjligt åkte vi till Nysäter och svängde av mot Kila och Säffle. Före Säffle svängde vi av över skogen till Åmål. Vi åkte vägen över golfbanan vid Forsbacka och vidare ut på väg 164 mot Bengtsfors. Vid Edsland var det dags för fika. Strålande sol men med kaffekoppar och bullar som blåste runt på bordet i den friska västanvinden. Alla vanligtvis, tiggande änder låg och tryckte i gräset för att inte blåsa bort.

Åter tillbaka 3 km sen svängde vi av mot Fengersfors och ned till Nilsbyn. Vägen över Brudfjället och fram till akvedukten i Håverud var som vanligt otrrrrrooo….ligt rolig och upphetsande med alla kurvor och backkrön. Kjell-Åke hade inte åkt denna väg förut varför jag rådde honom att köra sist för att lära känna vägen. Glömde bort att han kör BMW 1200GS vilket gjorde att Tony på sin cromhäst (Yamaha, Wild Star) fick ta i så mycket han orkade för att hålla undan. Efter denna urladdning blev det glass vid akvedukten så att endorfinerna fick lägga sig i kroppen. På hojarna igen och vidare mot Dals-Rostock. Från Dals- Rostock till Brålanda är vägen kanonfin med jämn asfalt och långa svepande kurvor. Bara att gasa lätt och plocka växlar mellan böjarna muuums! Okej, då det gick väl lite över fartgränsen men sikten var god och det är lite med skog runt denna väg. Att vi sen var tvungna att komma till ett ATG ombud för klockan 14,00 måste anses som förmildrande omständigheter. I Brålanda kunde Tony lämna in lite hästtippning och därmed hoppas på framtida förmögenheter. Vidare över Stigen till Färjelanda. Vi åkte nu söderut och när vi passerat Ödeborg svängde vi av mot Munkedal. Vilken kanonväg som var nylagd med asfalt och hur många kurvor som helst. Skojfaktor 10 och leenden runt hela hjälmen är betyget för denna väg!

Dagens medhavda matsäck avnjöt utanför ett församlingshem efter denna väg med uppställda bänkar och bord.

I Munkedal måste vägverket glömt bort korsningen ut på E6:an. Backkrön och kurva med skymd sikt åt båda hållen samt norrmän med fri fart som svischar förbi i en ständig ström. Klart farligaste passagen på den här resan!
Efter en kortare sträcka på E6 svängde vi av ut mot kusten och Kungshamn/Smögen. Snabb koll i Kungshamn vart vårt boende fanns för natten, sedan åkte vi ut till Smögen för lite koll av butikerna på bryggan. Detta var sista helgen som alla affärerna var öppna för denna säsong varvid priserna var halverade.

Tony drog in i en skoaffär för att kolla in lätta fritidskor. Mycket ”tjöta” med den kvinnliga expediten om pris och storlekar. Tony fick sina lättviktare och Olle köpte ”foppatofflor” till lätt överpris. Blå ”foppatofflor” är värda 100 spänn!! När vi vandrat bryggan fram och åter så slår Kjell-Åke till på ”foppatofflor” för 90 kr. Detta fick jag höra några gånger under kvällen av Kjell-Åke, mobbing är rätta ordet.

Väl åter i Kungshamn checkar vi in på vårat rum med 3 bäddar. Kajsa Krabbats vandrarhem är inte att rekommendera för övernattning med mc utrustning. Tre mc- jackor i en liten garderob, dyngfullt blev det och resten på golvet och ute i hallen. Finns en del att säga om dusch och toa men kan sammanfattas som trångt, lyhört och dyrt. 750 kr för ett 3-bäddsrum där packningen får ligga i hög på golvet under natten är klart inte prisvärt. Att sen en del snarkade ordentligt hela natten är ju en annan sak.

Vi duschade och återställde vätskebalansen efter dagens körning med ett par öl. Från vandrarhemmet var det en promenad på 10 minuter ner till bryggan i Kungshamn. Vi kollade in de få matställen som fortfarande hade öppet för säsongen. Vi valde en restaurang med infravärme på sin uteservering. Efter att ha väntat nästan en timma på maten så förstod vi att kökspersonalen flyttat hem för säsongen. Maten var jättegod trots allt och kyparen mycket trevlig. Nöjda och mätta gick vi åter hem till vårt lilla krypin för en god natts sömn. Det var ju en del snarkningar men vi sov gott mellan timmerstockarna.

Söndagsmorgonen bjöd på bra väder men fortsatt blåsigt. Frukost avnjöts i lä på altanen, därefter packade vi våra motorcyklar och fortsatte vår färd efter kusten.

Vi åkte hela kuststräckan upp till Grebbestad. Vid Tanumsstrand stannade vi vid en stor lagerbyggnad med rea på sportkläder. Skylten utanför visade på halva priset på reapriset denna helg. Här gjorde vi fynd på nytt. Mera ”foppatofflor” till alla nära och kära, nu för 50 kr per par. Trekvarts långa byxor från Puma för 115 kr, vi handlade och stoppade ner i väskor och plastlådor för hemfärden.

Vi åkte vanliga hemvägen 163:an mot Bollebygd men fortsatte in i Norge till Halden. Sista biten in till Halden var mycket kurvig och med fina vyer längst vägen. Tur att det stod 60 km/tim på skyltarna så att vi kunde ta det lugnt och njuta av utsikten. Från Halden åkte vi väg 21 som går ända upp till Morokulien om man vill åka 15 mil efter gränsen. Vi åkte bara några mil på denna väg och svängde sedan av mot Sverige och Nössemark vid sjön Stora Le. Färjan hade precis avgått till andra sidan när vi kom, så vi fick parkerade och ta en liten kaffepaus. Snart fick vi sällskap av två stycken Aprilia RSV 1000 av bästa sportmodell.

När vi åkte av färjan tog Aprilia-hojarna täten och drog iväg i gott tempo mot Bengtsfors.

Vi hängde på och fick oss en rask resa ned till Sannerud där vi svängde vänster upp mot Lennartfors. Vägen efter sjön Lelång är underbart vacker med skiftande natur och sjöutsikt utöver det vanliga. Vägen har bra asfaltbeläggning och många kurvor som ger möjlighet till rolig mc åkning. Väl framme i Årjäng tog vi E18 med raka spåret mot Karlstad. Vi tre som åkte tyckte att vi fått till en mycket trevliga 2 dagarstur genom Dalsland och Västkusten med nästan bara kanonvägar. Lördagen åkte vi 26 mil till kusten och hemresan blev det 36 mil över Halden.

Vid pennan och Hondastyret! Olle Åström

I Norge med HIMCC, 21-28 juli 2007

Till samlingen vid klubbstugan kom fjorton förväntansfulla mc-resenärer med Norge i blick.

De som var med på resan var:
Eva-Lena & Olle Åström, Maj-Britt & Lars Karlsson, Kristina Persson & Tommy Kruse, Inga-Maj & Sven-Gunnar Persson, Kjell-Åke Magnusson, Lars Norgren, Lars-Erik Englund, Arne Björkman samt Touran & Josef Azem från BMW klubben i Göteborg.

Avresa från klubbstugan

Entrén till Hovdetun vandrarhem i Gjövik

Lördagen den 21 juli
Vi startade från Lunnevi, klockan 09.00. Vädret började bra med uppsprickande solsken och behaglig temperatur. Olle körde i ledarposition denna dag och valde vägen över Arvika och Charlottenberg med första fikat i Morokulien, vid norska gränsen. Vi åkte till Kongsvinger mot Sand och runt Mjösas södra strand med vår mc- kolonn. Vid Mjösas västra strand fanns det en utsiktspunk markerat på Olles karta. Denna vackra vy var dock igenväxt med stora träd och ett bord som redan var upptaget. Dagens medhavda lunch avspisades därför på nästa parkeringsficka i värmande och skönt solsken. Vägverket i Norge är inte bäst på att ta tillvara fina vyer som finns efter vägarna. Återkom till detta flera gånger under veckan när vi tyckte att här borde det ligga en rastplats. Efter 30 mils körning kom vi fram till det förbokade vandrarhemmet i Gjövik. Olle fann inte vägen vid första försöket så en  GPS förare gled fram för att visa rätt väg. Jädrar vad vägar det finns i en GPS!? Nästa GPS hade dock ordning på alla satelliterna och vi kom fram till vårt boende. En kanonanläggning är Hovdetuns vandrarhem med stor badsjö och gröna gräsytor runt om. Efter dusch och en pilsner (en del drack the i kåsa, vilket visade sig vara whisky…??) blev det kvällsmat som bestod av tacosbuffé med efterrätt och kaffe.

Arne kollar in alla badbrudar i Gjövik

Söndagen den 22 juli
Lars Karlsson tog nu över ledarskapet för nästa etapp. Vi åkte i lätt överhängande regn som inte ville bryta ut. Efter 10 mils åkning stannade vi för påtagning av regnställ för de som använder sådant. Lars Norgren tog dagens ”stilpris” i sin nya kanariegula regnoverall med inbyggda regnstövlar. Bra trafiksäkerhet med ett regnställ som syns ordentligt.

Lars påklädd sin nyinköpta regnoverall i trafiksäker färg.

Färden körde vi över Gol och Hemsedal till Laerdal. I Laerdal hade vi förbokat motellrum för övarnattning i tre nätter. Efter uppfräschning från dagens mc tur, som blev runt 27 mil, gick vi en rektur över alla matställen i Laerdal inför den gemensamma middagen till nästa kväll. Valet föll på restaurangen vid laxmuseét där huvudmenyn givetvis bestod av lax men kött fanns för de som gillar det bäst. Kvällen avslutade vi med middag på restaurangen vid Laerdal Camping som låg 150 m från vårt boende.

Måndag den 23 juli
Denna dag körde Olle först, då vi åkte gamla vägen till Aurland. Aurlandsvägen är gamla landsvägen till Aurland och Flåm. Numera finns Laerdalstunneln som går under fjället till Flåm. Laerdalstunneln är världens längsta vägtunnel (för tillfället) med en längd av 25 km. Se landet inifrån, åk Laerdalstunnel! Nytt argument för att locka nya turister till Norge, kanske? Aurlandsvägen startar med en kort tunnel efter fjordsidan. Efter några kilometer startar stigningen uppåt med en smal asfalterad landsväg. Möten görs på de mötesplatser som finns efter vägen. Med motorcykel så är detta inget problem förutom då det sprang en ko mitt i vägen och inte vill släppa fram oss.

Väl uppe på fjället bröt det ut stort snöbollskrig i det disiga sommarvädret. Tänk vad lite snö gör människan glad! Dagens väder gjorde att de pampiga vyerna inte kom till sin rätt. Vid nedstigningen till Aurland finns det en utskiksplats med en plattform av limträbalkar som hänger ut över fjällsidan. Molnen kom och gick över plattformen så med lite väntan fick vi alla bra bilder över Aurlandsfjorden och ” byen”. Förmiddagsfika avnjöt vi i lätt duggregn på torget i Aurland. Efter ett besök på närmaste bageri där stora bullar med mycket ”mormors hosta” i mitten inköptes så blev det gött 11-kaffe.

11-fika i Aurland med nybakade bullar

Gruppfoto efter Aurlandsvägen

Vidare till Flåm där vi kollade in kryssare med japaner och amerikanare som låg vid kajen. Vi körde vidare till Vinje där vi tog av mot Vangsnes över fjället. Häftig väg med många kurvor upp för fjällväggen. Tyvärr var inte vädret det bästa med lätt regn och dis.
Färja över till Hella. Körning efter fjorden till Songdalsfjöra och vidare med färja till Laerdalsöyri och genom tunnel som kommer ut bredvid Laerdal camping. Dagens körning blev runt 25 mil. Efter dusch och ett par koppar ” the” (whisky i kåsa), så samlades hela kamratgänget för gemensam middag på Laxmuseét. Vi hade en mycket trevlig kväll med många roliga historier och glada skratt.

Det gamla Laerdal speglar sig i vattnet

Gemensam middag på laxrestaurangen i Laerdal

För att blidka vädergudarna så dansade Lars K. och Eva-Lena en soldans inför morgondagen. När det gäller vädret är det viktigt att se positivt på det hela för annars kan vädret förstöra humöret och det ville vi inte. Så vad gör lite regn och dis det kunde ju hällregnat hela dagen eller varit 30 grader varmt.

Tisdag den 24 juli
Lars Karlsson var dagens färdledare, klockan 09,00 rullar vi iväg med fulltankade mc från motellet. In i tunneln mot Laerdalsöyri och sedan färjan till Mannheller och Kaupanger. Vi åker efter Lustrafjorden mot Gaupne och Luster. En liten regnskur har nyss passerat varför Lars kör ”lagligt” med god marginal. Efter nästa kurva står det en polisman med laserpistol i högsta hugg. Tji fick han då hela gänget passerade i laglig fart! Om vägen varit torr och fin så vete f…n hur det hade gått? Det har sina fördelar med regn också. Vi klättrar uppför fjordväggen på Sognefjellsvägen och stannar vid en utav utsiktsplatserna för att ta bilder på allt och alla. Vi fortsätter nästan till Sognefjellshytta där vi vänder åter till Turtagrö och tar Tinnvägen (betalväg med bom) över fjället till Övre Årdal.

Touran med utsikt över uppfarten från Lustrafjorden till Sognefjell

Efter Sognefjellsvägen med Galthöpiggsmassivet i bakgrunden

I Årdal äter vi lunch och vilar en timma efter förmiddagens serpentinkörningar. Färden forsätter med kraftig stigning upp från Årdal mot Tyinfjället. Serpentinkurvor som svänger kraftigt inne i utsprängningar i bergväggen. Inte vad man förväntar sig, kurvan kommer som en ”glad” överraskning i mörkret. Härliga vyer uppe fjället med Tyinsjön i förgrund till glaciärerna på Jotunheimens fjälltoppar (de flesta är över 2000 möh). Vidare mot Tyinkrysset och E16 till Maristuen. Vi svängde av och åkte gamla vägen, den historiska vägen till Borgund Stavkirke. Här kollade vi in museét och läste på lite om det kyrkliga livet på 11-1200 talet i Norge. Utför dalen ner mot Laerdal släppte vi på lite i de härliga långkurvorna med slät asfalt, bruum…..bruum. Såg ingen polisman med laser denna gång? På kvällen blev det lite ”the” igen och mysig promenad i Laerdals villakvarter och” gamla staden”. Denna dag åkte vi runt 24 mil.

Kurvor på Sognefjellsvägen

Tyinsjön med utsikt mot Jotunheimens nationalpark

Onsdag den 25 juli
Dagen började med gruppkram för alla deltagare inne i Laerdalstunnelen. Vi skulle nu dela på oss inför den fortsatta resan. Kjell-Åke Magnusson svängde av i Flåm och åkte över fjället tillbaka till Gjövik för att hälsa på en kompis. Vi övriga som nu var 13 deltagare åkte nu vidare mot Voss. Under rasten före Voss lämnade Lars-Erik, Lars Norgren oss och åkte ner mot Rauland för att övernatta. Maj-Britt & Lars med Inga-Maj & Sven Gunnar åkte
också vidare mot Rauland för att få en tidigare hemkomst då helgen var bokad för annat än mc-touring.

Vi övriga i gänget som nu var 4 mc med sju deltagare åkte vidare ut på Vestlandet för mera fjordvyer. Vi följde Hardangerfjordens västra strand i sakta tempo efter ett antal husbilar och husvagnar. Vi rastade 15 min för att släppa före dessa hus på denna smala och krokiga väg. Vi försökte nu att åka mc igen, vilket nu gick alldeles utmärkt när vi fick gasa lite i svängarna. Härlig mc väg med kurva efter kurva så att man till slut saknar en raksträcka efter en timma eller så. Väg 49 ut på Tysnesöy, där vi sökte hytta för natten. Det blev två hytter vid en bondgård som födde upp ungtjurar. Tjurarnas väg till betesmarker och bondgården gick mellan våra hyttor. Här blev det att jaga tjurar med soppkvasten då vi ville passera denna ko(tjur) väg. Gemensam middag på kvällen som bestod av pyttipanna med räkfrossa till efterrätt.

Räkfrossa på kvällen i Dalen ute på Tysnesöy

Just missat färjan till Jektevik med några minuter. Det blev fika och besök av havsörn.

Torsdag den 26 juli
Morgonen startar med tjurfösning för att alla skall kunna nå till den hytta som serverade vår gemensamma frukost. Mätta och pigga steg vi på våra motorcyklar för vidare färd mot färjan till Jektevik. Under tiden vi bar ut och lastade motorcyklarna strilade regnet ned men regnet avtog efter en stunds körning. Väl framme vid färjeläget förstod vi att vi just missat färjan. Knappt en timmas väntan blev det men vi stod i alla fall först i kön. Stående kaffe blev det vid hojarna med vy ut över fjorden där regnbyarna blåste fram utan att komma till oss. En havsörn kom farande över våra huvuden, jagad av några mindre fåglar. Är man bara nog ilsken och några flera så flyr även en stor havsörn. I Jektevik blev vädret bättre och solen kom fram. Vår färd fortsatte nu ner under havsytan i en tunnel som gick under fjorden (260 meter under havsytan) till Förde. Vi var ense om att det var en mäktig känsla att ha så mycket vatten över huvudet när vi färdades i tunneln. Nära Haugesund svängde vi av på E134 och väg 49 mot Sauda. Häftig hojåkning efter fjordkanten på slingrig fin asfaltväg som gick upp och ned efter berget. När vi rastade nästan framme vid Sauda hade alla stora leenden under visiren…. så här kul kan det vara i Norge.

Framme i Sauda rådde det lite av Smögenstämning med alla småbåtar och bryggor inne i fjorden. Vi började åter att klättra uppför mot fjället. Vägen var smal med mötesplatser bakom krökarna, vi beundrar utsikten bakom oss ned mot fjorden. Efter en halv timmas körning var vi åter uppe i härlig fjällnatur med mjuka fjäll och småsjöar. Vid nedfärd till Horda fick vi se en grävmaskin som arbetade på branten med att bygga en väg. Den grävmaskinsföraren led då inte av höjdskräck, skall till mycket mod för att styra över vägkanten vid detta ställe och börja att bygga sin egen väg efter berget…puuh! Vid färden över Hakelifjell så var vägtunneln avstäng och vi fick köra en bonussväng på gamla vägen över fjällpasset.

Fjället efter Sauda mot Horda

Slingrande väg efter fjällsjö, Helandsbygd

Vi började nu att närma oss Rauland där vi hade förbokat övernattning i nybyggda lägenheter vid en skidbacke. Före oss fanns nu Lars-Erik och Lars N. som kom till Rauland på onsdagskvällen. Vi samordnade per telefon om gemensam middag under kvällen som skulle bestå av sill och potatis. Vi handlade i Edland och packade ned mat i alla lediga utrymmen på våra motorcyklar. Arne som åkte själv på sin mc fick ta en del stora och tunga påsar. Tommy som är en gourmékung, köpte fjällmorr (fårkorv) och pepparkule (ost) som han sparade till en mysig hemmakväll med Kristina. Jag tror inte att hon var lika imponerad av delikatesserna som han. Kvällens gemensamma middag var mycket trevlig med högt i taket. Detta boende får vi nog betrakta som veckans bästa i nybyggda och fräscha lägenheter för endast 500 nkr per natt för hela lägenheten. Bra rekat av Arne som några veckor tidigare hade åkt bil i Norge med hustrun Ingrid och vänner.

Återträff i Rauland med sill och potatis

Blöta och frusna behövde vi fika på fjällhotell

Fredag den 27 juli
Klockan 09,00 var vi klara för avfärd efter att stoppat lägenhetsnycklarna i postlådan vid receptionen. Vi tog adjö av Lars-Erik och Lars N. som nu åkte mot Karlstad över Rjukan. Vi andra planerade att nå Karlstad under lördagen. Vädret var för dagen det sämsta som varit under denna Norgevecka, strilande regn och grå slöjor över skogen. Tommy Kruse tog över ledarskapet för att visa vägen efter sin GPS. Vi åkte söderut mot Dalen som säkert är mysigt och trevligt i lite solsken, men för dagen mest liknade en liten blöt skogsby bland mörka granar. Åter mot Rauland och upp på fjället igen. Efter 15 mil i regn så blev det 11-fika på ett högfjällshotell med varmt kaffe och bakelse. Värt varenda krona vid detta tillfälle. Med nytt mod och positivt tänkande att solen finns där uppe någonstans så fortsatte vi mot Rjukan. Vädret blev nu bättre och bättre, så när vi kom till Rjukan var det uppehåll och ljusa moln. Eftersom det har kommit så mycket regn under sommaren så var forsen och vattenfallet i Rjukan på för fullt. Mäktig syn när så mycket vatten kommer farande, här blev det rast och bilder.

Eva-Lena vid vattenfallet före Rjukan

Honda-Olle på fjällvägen från Rjukan till Sauland

I Rjukan svängde vi upp över fjällvägen fram till Sauland. Ute på väg E134 gick resan fort ned till Notodden och Kongsberg. I Kongsberg uppsökte vi turistbyrån för att få hjälp med hytta för natten. Vi fick 2 lediga hytter på Hamremoen Gård några mil mot Hvittingsfors. Denna hyttecamping drevs av en ung holländsk familj. Inget var omöjligt och alla kände sig
varmt välkommen i den serviceanda som familjen spred omkring sig. Här käkade vi gemensam kvällsmat på värdshuset med trevligt prat och snabb service av värdparet. Till nästa dags frukost beställde vi två limpor nybakat bröd, bara att hämta vid kl.07,30 nästa dag. Efter maten bestämde vi att alla starka drycker som eventuellt fanns kvar skulle fram på bordet för fördelning. I djupet av ett fack på BMWn hittade Tommy en liten dunk rödvin??! När ”bartömningen” var klar så försökte vi lära Touran och Josef att spela kort. Det blev gurka av alla kortspel! Många skratt fick vi och stor gurkamästare blev Kristina efter utskåpning av Olle i finalen.

Sista kvällen med "gänget" på Hamremoen Gårds hyttecamping.

Lördag den 28 juli
Klockan 07,30 hämtade vi det nybakade brödet som doftade ljuvligt gott och låg varma i korgar med duk runt om. Gemensam frukost med fördelning av vad vi hade kvar i våra förråd. Alla blev mätta även denna dag, snabb packning av motorcyklarna för vidare färd mot Sverige. Vi åkte alla småvägar som gick att uppbringa ned till Holmestrand. Här hittade vi ett bageri med rätta bullarna till vårt förmiddagsfika som avnjöts i hamnen i Horten. Färja över Oslofjorden från Horten till Moss för 76 nkr (mc + 2 vuxna) tyckte vi var prisvärt. Överfarten klarades av på 35 min. I Moss tog vi avsked av våra nya vänner Touran och Josef som svängde av söderut mot Göteborg och hemmet i Härryda.

Frukost i härligt solsken före hemresan till Sverige

Tommy programmerade nu om sin GPS för närmaste väg till Askim. Jag har sagt det förut: Jädrar vad vägar det finns i en GPS? Jag får tillstå att alla vägarna vi åkte på var av bästa kvalité och hög kurvfaktor. Väl i Askim passerade vi Svenska gränsen av bara farten och nådde fram till Töcksfors där alla var tvungna att tanka inför vidare färd mot Karlstad. Arne drog i förväg hemåt för att packa om inför en ny semestervecka i sommarhuset på Västkusten tillsammans med övriga familjen. Vi fyra som var kvar gjorde en sväng inne i shoppingcentret för att eventuellt göra något fynd. Vi fick börja med lite mat så att vi kunde tänka klart i alla affärerna. Några större inköp blev det inte denna gång då bagaget var begränsat. Färden fortsatte mot Karlstad och vi var hemma strax efter kl. 17,00. Den totala körsträckan för denna vecka i Norge stannade på 240 mil. Mestadels hade vi bra mc-väder under veckan förutom strilande regn under torsdagsförmiddagen. Alla kom hem utan att några större missöden hade skett och våra motorcyklar fungerade utan bekymmer under denna Norgevecka.

Vi återkommer snart till detta vackra land med många härliga och roliga mc-vägar.

Vid pennan och vid Hondastyret! Olle Åström

Minisemester på MC i Västergötland 16-19 juli 2007

Den 16-19 juli var jag i Västergötland på ”lill”-semester. Det hela är organiserat, ett samarbete mellan leaderprojektet Västgötalandet, touring Sweden, kartförlaget Bike map och lokala motorcyklister. ”Paketen” innehåller en översiktlig specialkarta, samt tips och råd för dagsturer, trafikinformation, informationsbroschyrer för området, en sk roadbookdetaljerad beskrivning av dagsturen m.m.

Det är fem olika turförslag. En tur leder västerut till kust och hav. Tur nummer två innebär en färd i de inre delarna av landskapet (Läckö, Vänern, Kinnekulle, Billingen m.m.). Tur nummer tre drar iväg uppåt norra Bohuslän och Dalsland. Tur nummer fyra följer i knallarnas fotspår genom sydvästra delen av Västergötland och femte turen är en resa i Arns ”hjulspår. Dvs. man följer de medeltida vägarna kring Falköping, Hjo och Karlsborg. De här fem olika paketen är alltså dagsturer på mellan 20- 30 mil.

Själv åkte jag ned på fredag eftermiddag, på västsidan av Vänern. Säffle, Åmål, Vänersborg vidare till Essunga kommun, där vi bodde på värdshuset ”Madame Blå”. Ägaren av stället Per-Åke Lundberg är en av initiativtagarna till upplägget. Lördag valde vi tur nummer två; Läckö, Kinnekulle, Mösseberg. Pga. det vackra vädret blev vi liggande på solvarma klippor vid Läckö slott, samt spankulerade omkring ett längre tag vid ”Spikens” fiskeläge. Där intogs bland annat dagens lunch, bestående av nyfångad Vänerlax med tillbehör. Pga. vädret och beslutet att ”ta det lilla lugna”, avverkade vi bara drygt halva turen innan vi vände åter till boendet, för att på söndagen utforska resten av turen. Bland annat ett besök på motorcykelmuseet i Falköping. Etthundra (100) motorcyklar från 18 olika länder (årsmodeller 1911-1989).

Måndag var hemresa och det fick bli på östsidan Vänern, Ett besök i Mariestad, samt ett angenämt stopp vid Sjötorp (Göta kanals mynning i Vänern) där man kan studera hur slussning av båtar går till. Vill Du läsa/utforska mer? Gå in på www.vastgotalandet.se.
Boendet på värdshuset Madam Blå kan rekommenderas. Värdparet gjorde sitt yttersta för att gästerna skulle trivas. Några av ortens MC-åkare dök upp på kvällen för att ta en pilsner. Även andra MC-åkare på genomresa. Man väntar ex. vis i sommar en grupp på ca 15 personer från södra Tyskland som kommer för att ta del av touringpaketen i Västergötland.

Sammanfattningsvis räcker en förlängd helg för att upptäcka omväxlande natur som innehåller både höga berg och djupa dalar. Däremellan slättland, åar, sjöar, åker, ängar och skog.

Anneli Lindstedt

(Bland stenar och troll i Bergslagen) Med fjäll och knott i Sälen, 30/6-1/7, 2007

HIMCC hade fått den äran att arrangera sommarens SMC resa varpå Lars och Olle gav sig ut på rekningstur en helg i slutet av maj. De lade upp en fin rutt som skulle gå bland stenar och troll i Bergslagen. Fint boende och mat var beställt vid Gillers Klack. Allt var frid och fröjd nu var det bara att åka trodde de. Men vägverket ville något annat. På flera av vägsträckorna som skulle leda oss fram till målet hade asfalten rivits upp och var i det närmaste oframkomliga om man åker med mc som vi. Första problemet hade nu uppstått bara några dagar innan vi skulle ge oss av. Våra färdledare konfererar och försöker hitta andra vägar att ta sig dit. Detta var ju ett problem som gick att lösa. Då kommer nästa överraskning. Värdhuset ringer på fredag 29/6 (från Gillers Klack där vi ska bo) och talar om att de har haft strömavbrott i 2 dagar som de inte får någon ordning på. Detta innebär att varken vatten eller toaletter fungerar. Köket är stängt, så någon middag kan de inte heller servera. Nu har vår färdledare Lars förstått att det gått troll i denna resa och här gäller det att snabbt tänka om helt och hållet.

Som tur är har Lars goda kontakter med Högfjällshotellet i Sälen som hade plats för 16 bikers. På så sätt fick vi döpa om resan till ”Fjäll och knott i Sälen”. Resan startade från HIMCC klubbstuga på lördag kl.10. Vädret var minst sagt ostadigt regnet hängde i luften. Vi åkte mot Sunne och Torsby och det kom några lokala regnskurar så pass att vi fick prova på om gortexställen och regnkläderna höll måttet. Jag tror de flesta klarade sig bra. När det var dags för fika paus sken solen och vi stannade till på den vackra rastplatsen vid Tössebergsklätten.

Det är en underbar utsikt över Fryken därifrån. När vi stillat kaffesuget åkte vi vidare upp mot Bograngen och en kort tur in i Norge innan vi kom fram i Sälen. Vägen var på sina ställen gropig vilket ju i och för sig håller mig vaken då utsikten från bönpallen var något enformig med skog, skog, blåbärsris och vitmossa. Regnet som SMHI hade utlovat såg vi inte till något mera. På Högfjällshotellet i Sälen checkade vi in i 4 fina lägenheter. Nu fick vi chans att vila en stund innan det var dags att samlas för lite försnack och skratt innan maten.

Vi gick ca 1 km till en mycket trevlig anläggning som heter Gammelgården där vi åt middag på deras resturang. God mat, service och trevligt sällskap vad mer kan man begära. Det enda som störde vår idyll var knotten, och de var det gott om. Jag tror knotten gillar värmlänningar speciellt.

Söndagmorgon, jag tittar ut över fjället det är lite disigt och ser ut att kunna bli vilket väder som helst. Vi har tur för det spricker isär och solen tittar stundtals fram på vår hemresa.

Hemåt bär det av över Malung och till Brattfallet som är ett vatten fall som har skapats av naturen och som numera är reglerat för att utvinna ström ifrån. Naturen runt omkring är vacker och fallet är mäktigt även om det för tillfället var nästan helt torrlagt. Vi beger oss vidare till Råda där vi stannar till på den fina rastplast som ligger vid Rådasjön och äter mat.

Där efter skingras guppen och Lars tackar för sig och de flesta beger sig hemåt. Jag som skriver och min förare var sugna på lite mera kultur så vi tog vägen om Lerin museét i Munkfors när vi ändå var i trakten. För de som ännu inte sett hans tavlor kan vi rekommendera ett besök, det är det värt.

Vi vill tacka för en trevlig resa och att den gick att genomföra trots allt strul som uppstod innan vi åkte. Som Lars sa innan vi gav oss iväg på lördagen, när han avslöjade att resan fått ett nytt mål, var att troll fick vi vara själva och en och annan sten kommer vi ändå att se efter vägen. På så sätt stämde den ursprungliga titeln delvis på resan.

En stilla undran bara är var var alla andra SMC medlemmar? De som var med var uteslutande från HIMCC och BMW klubben.

Vid pennan Eva-Lena Åström HIMCC

I Gustav Vasas spår 5-6/8, 2006

Dag 1
BMW-klubben har bjudit in till en resa i Gustav Vasas spår. Starten går från Autowåx kl. 9.00. Allteftersom folk anländer ställs cyklarna upp på led för fotografering innan avfärd. Det är 11 motorcyklar och 4 passagerare. Vädret är varmt med strålande sol och vi förstår redan nu på morgonen att det kommer bli hett i våra mc-ställ. Lars K och hans spätta Maj-Britt är det som leder på denna resa. Vi åker mot Filipstad och Långban, strax innan Långban är det kaffepaus på en fin rastplats som ligger vid sjön Långban. Vattnet ligger blankt och träden speglar sig i sjön. Några av oss fantiserar om att det skulle vara avkopplande att guppa i en eka med metspö i hand, det får bli en annan gång då det är dax att åka vidare. Lars svänger av mot Gåsborn en mindre kurvig fin väg. Som passagerare hinner jag njuta av naturen, längs diken och gärden blommar rallarrosorna med sina rosa plymer och i skogen kan man se hur ljungen breder ut sig i stora lila tuvor. Mellan träden i skogen kan man skymta små skogstjärnar och myrar detta varvas med några större sjöar med riktigt blått vatten och fina värmländska gårdar. Vi passerar Fredriksberg, Lindesnäs kommer så småningom fram till Vansbro där det sker ett längre lunchstopp. Vi slår läger vid området där målgången för Vansbrosimmet sker i juni. Jag var förresten där på denna folkfest och hejade på sonen och hans kamrater. Nu är det skönt att hoppa i shortsen och släppa ut fötterna i det fria då temperaturen är minst 26 grader. Stämningen är god när vi ligger i gräset och äter vår matsäck.
Efter pausen fortsätter vi stora vägen till Sälen och Högfjällshotellet. Ivriga att komma fram åker vi de återstående 13-14 milen i ett sträck. Väl framme är vi överens om att nu ska det bli skönt med en dusch och få igång cirkulationen i baken igen efter en dag på mc-n och ca 35 mil. Lars och Maj-Britt som varit här och rekat inte mindre än 3 ggr tidigare denna sommar har bokat fyra sexbäddslägenheter. Lägenheterna är fräscha och fina med utsikt över Sälen fjället, priset per lägenhet är 250 kr med SMC rabatt. Klart prisvärt !
Lars bjuder till samling innan middagen, stämningen är hjärtlig och historierna frodas. Middagen består av en buffé med viltfärsbiffar och rotsaksgratäng som smakar bra. Det vegetariska alternativet var också klart godkänt. Eftersom det fortfarande är varmt och skönt kan vi avnjuta kaffet på hotellets terrass innan vi drar oss tillbaka till våra lägenheter för lite eftersnack.

Dag 2
Efter frukost och tankning är vi redo att ge oss in på Vasaloppsvägen. Första stoppet sker i Mångsbodarna där vi skulle stärkt oss med blåbärssoppa, tyvärr fick vi inte tag på någon så här på söndag förmiddag det fick bli en slurk vatten istället. Det kom att behövas många slurkar vatten denna dag, vi känner redan nu att denna dag kommer att bli varmare än gårdagen, tempen har varit upp mot 30 grader hela dagen. Färden går vidare förbi de berömda Vasalopsorterna Risberg, Evertsberg och Oxberg. Det är svårt att föreställa sig så här på sommaren hur det ser ut med skidspår och tusentals människor som åker här. Landsvägen är i bra skick och bjuder på både kurvor och raksträckor, fin bärskog varvades med små sjöar och myrar. Vi passerade också en riktig skogstjärn där man kan ana att älvorna dansar i gryningen,
trolskt och vackert. Efter målgång i Mora kom vi till ett café med glassbar som ligger vid Siljans strand inne i Mora. Där bjuder de på kaffe till mc-åkare och som motprestation vill ägaren att vi parkerar våra fina motorcyklar på plattan framför caféet till allmän beskådan. Det gör vi så gärna. Här försöker vi svalka oss med glass och skugga då det är påtagligt varmt. Puh! Från Mora fortsätter färden via Sollerön längs Siljan mot Leksand. Här är väldigt vackert med timrade röda stugor i folklore stil som är karakteristiskt för Dalarna. Vi passerar några badplatser och det är inte utan att man längtar i. När vi kommer till Leksand är det dax för lunch, Tommy Kruse tipsar om ett fint värdshus Moskogen som ligger precis vid avfarten till Häradsbygden. Där serverar man en stor salladsbuffé samt tre varmrätter som vi avnjuter i en fin miljö. En riktig fyndkrog.
Mätta och belåtna fortsätter vi över Häradsbygden på en mindre kurvig väg som går genom byar med midsommarstänger i vägkorsningarna. Vi kommer fram till Flottbron i Gagnef Kyrkby som är en trä bro som ligger på pontoner. Vi passerar över och färden går vidare mot Mockfjärd och tillbaka till Fredriksberg, Lesjöfors och Filipstad. Vi gör flera korta stopp för att fylla på vätskeförådet, nödvändigt en dag som denna.
När vi kommer tillbaka till Karlstad har vi kört ca 40 mil, totalt 75 mil under helgen. Det har varit ett glatt gäng som varit ute på en trevlig och välorganiserad resa som vi tackar BMW-klubben för.

Vid pennan Eva-Lena Åström, HIMCC

SMC:s Hoj-kryssning den 30-31 mars, 2006

Civilt klädda, dvs utan vare sig skinnbyxor eller skinnväst klev jag och kamraten på ”Travellers” buss vid busstationen i Karlstad. Vi hade en dryg månad dessförinnan bestämt oss för att ge oss ut på böljan den blå, förhoppningsvis tillsammans med en massa andra bikers. Nu tillhör inte kamraten den hängivna skaran MC-ägare, men vi hade bestämt oss för att hon skulle följa med under benämningen ”spätta”…

En gemytlig chaufför från Bromma välkomnade oss ombord på bussen tillsammans med en karl från Bengtsfors. Chauffören visade sig känna Boppers som skulle spela på kvällen, så vi fick en hälsning medskickad att framföra till dom.

Nästa hållplats var Karlskoga, där tre MC-ägare klev på. En var från Nora, en från Degerfors och en från självaste staden. Bussen skulle bli fullsatt hade chauffören utlovat och det blev den i princip i Örebro. Där steg en brokig skara bikers på bussen från allehanda orter i och kring residensstaden Örebro. Det var tur att vi slumrat dessförinnan, för sen var både ljudnivån och humöret på topp.

En av deltagarna hade sitt dragspel med fick vi höra. Senare på aftonen visade sig detta vara ett – luftdragspel..! Många och tjocka fingrar letade fram gamla slagdängor bland västknapparna. Han spelade glatt och otvunget låtar på publikens begäran, bortsett från de han inte kunde …!?

I Arboga, eller var det Köping klev ytterligare tre personer på. Då var bussen full (samt en och annan resenär..). Väl framme vid färjeterminalen i Stockholm var det en timmes väntetid innan vi kunde gå ombord på Silja Line. Den utnyttjades till att spana in andra bikers, dricka en pilsner och om än aldrig så trevande börja samtala med andra resenärer. Ett glatt gäng från Skåne, närmare bestämt Ängelholm var först att ta kontakt. De hade infunnit sig i Stockholm redan dagen innan, för att ”slå två flugor i en smäll”. De hade besökt bilutställningen som pågick samtidigt. I vimlet på terminalen fick man första skymten av SMC-kändisar. Magnus Klys, Glemfors, Mikael Mikaelsson, Petra Holmlund m.fl.

En snabb dusch i insiderhytten, på med ”den lilla svarta” och kurs mot matsalen. Där kunde vi ha suttit än, om vi haft ambitionen att äta oss igenom alla maträtter och smaka på allehanda godsaker man bara hört namnet på förut. För mig blev det premiär att testa ostron. Paret från Mora som satt närmast intill såg skeptiska ut, till att detta skulle inmundigas och menade att det åtminstone borde intas i skenet från levande ljus och skumbad..? Såna attribut ställer jag mig frågande till, men så är jag inte heller förälskad som de båda verkade vara.

Med kilostyngder i ögonlocken och magen i” fyra hörn”, vågade vare sig kompisen eller jag yttra att vi helst av allt hade krupit ned i slafen.. Nej! Här ska rullas hatt! Vi fick dyrt och heligt lova varandra att till klockan 02.00 skulle vi hålla ut.

Vi ställde in kompassnålen mot Boppers och danseriet. Maten skakades ned på alla möjliga och omöjliga sätt på dansgolvet. Twistandes till Boppers och buggandes till The golden retrivers. Nya bekantskaper och även fortsatt umgänge med busskam- rater. Nästa gång vi tittade på klockan var den 03.00!

Med ömma tår och mascara-ränder på kinderna efter allt skrattande svajade vi tillbaka till hytten Nästa gång vi tittade på klockan var den 11.00!

Fredagen utforskades vad som fanns ombord och då menar jag inte bikers. Nej, ”utställningshallen” med Hondas MC-simulator, mc-prylar och tillbehör hos Touringbutiken, SMC-information m.m. Man reste ju inte bara för ”nöjes skull”…

Ett par vinflaskor inhandlades för att pryda nyinförskaffade vinstället, inan vi åter steg i land. Med dem i bagaget + en handfull inbjudningar till andra MC-klubbar och ett (1) giftemålsanbud var vi tämligen nöjda och tillfreds. Återigen kan konstateras att det känns som något alldeles specielt med MC-folk. Jättegoa, trevliga, snälla människor där det känns som om alla känner alla.

Trots att flertalet hade en och annan pilsner innanför västen syntes inte något gruff eller osämja någonstans, vilket jag tycker är ganska unikt i dessa tider

Skepp å hoj från en som tänker segla iväg nästa år igen!

// Anneli

Förträfflig Danmarksresa, 3-6 juni 2005

Detta år hamnade Kristi himmelfärdshelgen så tidigt att vi beslutade att vi beslutade förlägga den alltid så populära Danmarksresan till Sveriges Nationaldag istället. Smart drag trodde vi då detta planerades i vintermörkret.
(Så här med facit i hand kanske man inte kunde ha valt en helg med sämre väder?) Nåväl, vad spelar väl vädret för roll när man är ett så glatt gäng med så många trevliga Klubbkamrater.

Vi startade vid klubbstugan vid sjusnåret på fred den 3:e juni. För att bege oss till Göteborg där snabbfärjan skulle ta oss till Fredrikshamn. Vi gjorde ett mindre uppehåll vid Tösse-stugan någon mil nedanför Åmål och avnjöt där iordninggjorda smörgåsar och nybryggt kaffe som den trevliga personalen hade fixat till på morgonen.

Därefter fortsatte resan utan missöden till Göteborg där vi äntrade färjan glada i hågen och med god tillförsikt om en trevlig resa.

Väl framme i Säeby installerade vi oss i de fina stugorna.

Enligt de indikationer jag fått fann sej alla väl till rätta och kunde senare på dagen frekventera närliggande restauranger och mindre krogar. På lördagen sattes det av åt alla håll. De flitigaste entusiasterna pressade lite över trettio mil vilket man måste säga var en aktningsvärd insats med tanke på det hällregn som pågick större delen av dagen.

Lördagskvällen ägnades åt en gemensam insats på Café Smeden där vi åt och drack med välbehag. Personalinsatsen kunde kanske ha legat på en högre nivå men flickorna var ju i alla fall söta. Sedan bar det i väg till en lokal pub med en svensk ägare som höll öppet extra länge bara för att vårt lilla sällskap skulle komma. Det tycker vi var en fin gest.
Söndagen bjöd på ett lite bättre väder och turerna idag blev ganska många och delvis långa. Kvällen tog så sakteliga form i all stillhet med tanke på den kommande avresedagen.

Måndag morgon. Vår egen Nationaldag startade i arla morgonstund som vanligt. De annars så lugna och avslappnade klubbmedlemmarna blir som förbytta. Kastar sej ur sängen 05.40 klär sej snabbt för avresa och packar mc:n som står rykande startklar 06.12 så att man i god tid ska hinna med färjan i Fredrikshamn som avgår redan kl. 10.00 (för dit är det ju hela 12 km.) Nåja, så farligt var det väl egentligen inte. Jag överdrev kanske en smula men allt gick bra i alla fall. Hemresan förflöt utan missöden men var väl så både kylig och blöt. Enligt vad jag erfarit så har alla deltagarna nått hemorten på ett betryggande sätt och för detta är vi alla glada.

Jag vill passa på att tacka alla klubbmedlemmar för att ni varit med och gjort resan till en så trevlig aktivitet. Utan er skulle det ju inte bli någon resa. Jag ser med tillförsikt fram mot nästa års resa och naturligtvis kommer vi att få minst lika trevligt då var vi nu hamnar.

Ha en trevlig mc-sommar. Ha hjälmen på och kör försiktigt. // Hälsningar Mats Ahlsén

Hjälmaren runt på motorcykel, augusti 2004

En helg i början av augusti 2004 körde vi en tur runt Hjälmaren (och lite till) med deltagare från BMW-klubbens Värmlandsdistrikt, Hammarö Islanders MCC och SMC Värmland. 28 perso- ner med 22 motorcyklar dök upp vid samlingen på Våxnäs på lördagsmorgonen. En anmäld hade meddelat förhinder och en dök aldrig upp (vart han tog vägen vet vi fortfarande inte). Vädret var strålande, redan ganska varmt och SMHI hade lovat badväder hela helgen.

Efter genomgång av hållpunkter för turen och några förhållningsorder (om gruppkörning mm) delade vi upp oss i två grupper under ledning av Lars Karlsson respektive mig, Kerstin Berg, och drog iväg. Första anhalt var Lunedet vid Alkvettern norr om Karlskoga. Lars grupp, som startade sist, var redan på plats och väntade (och hade också hunnit få av sig kläderna, plocka fram fikat och ringa och undra vart vi tagit vägen) när vi anlände. De hade väl pas- serat oss när vi tog en sight-seeing-tur (!) i Kristinehamn eller när vi gjorde en avstickare på en trevlig väg fast på fel sida av Alkvettern (sån’t händer när man inte har rekat vägen!). Det måste konstateras att vi har fantastiskt fina hojvägar i östra delen av länet – underbart krokiga med bra beläggning och vackra omgivningar. Hittar man bara rätt så … fast man hittar ofta andra roliga vägar när man kör fel.

Medhavd fika inmundigades i lövskugga vid Lunedet, och en och annan glass från butiken hittade också vägen ner i magarna. Sedan bar det vidare via Karlskoga till Nora på fortsatt härliga vägar. Där släpptes folket löst för fria aktiviteter. Några badade, några promenerade på stan och köpte Noraglass (en särskilt deli- kat glass tillverkad av Karlstadsfabrikör), och så tittade vi på motorbåtstävlingar. Små ungar i små ettriga båtar, servade av större fäder som klev omkring i vattnet upp till midjan, körde så vattnet sprutade runt bojarna på en bana på Norasjön. Hej vad det gick!

Värmen tilltog. Men vi drog på oss de svettiga mc-kläderna och trasslade oss ut ur Nora och styrde kosan mot Arboga och bryggerimuseet. Där fick vi först en halvtimmes pedagogisk film- visning, efter vilken ingen borde vara okunnig om t ex vad malt är för något (fast jag måste nog tillstå att jag glömt det mesta av vad filmen innehöll, mer än att den handlade om hur man tillverkar öl). Sedan gick vi runt i den gamla byggnaden och tittade på allsköns prylar, bl a en ”soffa” (som är ett slags ”multiback” med ölflaskor).
Någon promenad i Arbogas fina och kulturhis- toriskt intressanta stadskärna blev det inte, utan från ölhuset åkte vi direkt till Herrfallet – campingen där vi hade bokat stugor för natten. Alla längtade efter bad och kall pilsner (kanske i omvänd ordning).

Och bad blev det – för dem som övervann det lite motbjudande intrycket av blaskig spenat- soppa som Hjälmaren bjöd på. Det var trots grönsakerna skönt att flyta omkring i vattnet, och man behöver ju inte öppna munnen och förstöra aptiten till middagen. Och den gröna randen runt halsen gick att tvätta bort i duschen efteråt.
Middagen åt vi tillsammans vid dukade lång- bord ute på restaurangterassen – ingen kulina- risk höjdare, kanske, men helt OK. Och sedan lullade vi hemåt till stugorna i den ljumma, mör- ka sensommarnatten.

På söndagen delade vi upp oss i två grupper, där min grupp skulle bestiga Kvarntorpshögen (serpentinkurvor!) med sin konstutställning på toppen och Lars skulle köra mer direkt hemåt. Men vi startade tillsammans, på underbara mo- torcykelvägar förbi Hjälmaresund till Julita. Bl a hade Lars letat upp ett par fantastiska allér med smala och krokiga asfaltvägar (mellan Hjälmaresund och Julita respektive Lännäs och St Mellösa). Man trodde sig nästan förflyt- tad till Frankrike – jag trodde inte Vägverket i Sverige klarade av så stora träd så nära vä- gen. Men alléer är ju skyddade i lag, så här finns utrymme för inressekonflikt!

Så var det Kvarntorpshögen! En kort men in- tensiv grusväg (jag hade nästan lovat asfalt!) med två riktiga hårnålskurvor och kraftig lut- ning leder upp till toppen. De flesta åkte upp, men några stannade kvar nedanför backen, så besöket i skulpturparken och beundrandet av utsikten över Närkeslätten fick bli ganska kort- varigt, innan vi fortsatte till Kumla, där vi hitta- de en pizzeria i skuggan. Stadslivet i Kumla är inte särskilt livligt en solig söndagmiddag i au- gusti kunde vi konstatera. Men det satt bra med lite sallad och mycket vatten.

Från Kumla tog vi vägen via Fjugesta till Svartå och motorcaféet. Vägen mellan Kumla och Fjugesta är en härlig motorcykelväg med mycket kurvor och bra sikt så att man vågar köra gans- ka fort. Men den tenderar att bli kortare för varje gång man kör den! ”Underbart är kort” heter det ju.

Svartå motorcafé hade öppet – beroende på att Lars hade varit där med sin grupp strax innan och hämtat innehavaren (Jorka) som bor alldeles intill. Han hade nog inte pratat på länge, för han behövde inte särskilt mycket uppmuntran för att berätta om Isle om Man och resorna dit genom åren. Normalt har motor- caféet öppet på onsdagkvällar under hojsä- songen, och där samlas mc-åkare från när och fjärran. Ett besök rekommenderas! Vi tog lite att dricka och lyssnade på Jorka ett tag, sedan drog vi vidare till nästa mål som var Revsand och ett dopp i Vänern.

Vägen mellan Visnums-Kil och Revsand är för- visso markerad som ”krokig, belagd väg” på hojkartan (Bike Map Sweden – en fantastisk karta som är ovärderlig när man vill hitta roliga vägar i okänt landskap), men den är mer gup- pig än krokig. För baksätespassagerare är den inte alldeles komfortabel, och en och annan stötdämpare fick sig också en smäll i hålighe- terna. Men Vänervattnet var underbart – klart och friskt och inte en enda blommande alg så långt man kunde se.

Av erfarenhet vet vi att det är svårt att hålla en grupp samlad ända till slutet, så det pålystes ”fri åkning” från Revsand. Och såvitt känt kom alla hem i god ordning efter närmare 60 mils körning under två varma augustidagar.

Nu har vi kört runt Vänern, runt Vättern och runt Hjälmaren. Vad blir det nästa år? Siljan, Mjösa, Sommen, Stora Le … det finns fler sjöar man kan runda på en tvådagarstur från Karlstad. Planeringen för nästa säsong är igång.